Länge sen

Ååå, kommer ihåg första gången du klev in genom dörren och jag såg dig i den röda tunikan du hade på dig.. Min första tanke var damn vilken tjej alltså, detta är flickväns material utan att jag visste något om dig.. Det enda jag visste var ditt fina namn var Beatrice. Den dagen då jag gick fram till dig och pratade med dig undrade vad du skulle läsa till hösten och så vidare. Bara ditt leende fick mig på fall, jag ville bara hålla om dig, pussa dig och göra så att du känner dig trygg...

Dagen efter så kommer du in genom samma dörr igen, lika fin men andra kläder om jag inte minns fel så var det en orangefärgad kjol och ett linne som var i liknande färg. Den dagen fick jag den bästa kyssen i hela mitt liv och jag garanterar hårt att inget kommer slå den kyssen. kvällen blev mörkare och jag ville inte gå ifrån dig ville bara sitta kvar i stolen bredvid och kolla på dig, krama dig och kyssa dig. Tyvärr så var du och din kompis trötta så ni åkte hem ganska tidigt.

Exakt 7 dagar senare så var jag hemma hos dig, jag kom ihåg det där pirret jag hade i magen helaaaa vägen på bussen och satt och tänkte på vad jag skulle säga när jag kom fram... Jag hade det klart i mitt huvud att jag skulle prata bra och att inget skulle gå fel, vi skulle ha en bra konversation tänkte jag mig hela tiden haha. Sen när man får syn på dig vid buss stationen i din nya lila klänning så tappa jag orden. Kommer ihåg att jag gick ner och krama dig och fråga "hur mår du?" Du svarade "Jag mår bra". Efter jag frågade det ställde jag samma fråga flera gånger och du sa efter 4:e gången "Ja jag mår bra för typ 10:e gången" haha. Glömmer aldrig den dagen med dig.

Sen en månad efter den dagen så sa du det ingen annan har sagt till mig och det var "Jag älskar dig". Mina tankar flög och jag sa självklart "Jag älskar dig också" och jag ljög aldrig när jag sa det för jag älskade dig och jag älskar dig fortfarande min finaste! Det finns verkligen ingen som du